patos
paʹtos (grekiska paʹthos ’lidande’, ’passion’), lidelse, högstämda känslor, som en skådespelare, talare eller diktare uttrycker och söker väcka hos publiken med röst och åtbörder respektive med ordval och andra stilmedel.
Som litteratur- och retorikkritisk term användes ordet av Aristoteles. Med pathos avser han de känslor, medlidande och fruktan, som tragedin väckte hos åskådaren och som ledde till katharsis. Inom retoriken betecknar pathos framkallande av sympati för talaren eller avsky för hans motpart. Från barockens och klassicitetens teater är
Information om artikeln
Källangivelse