Hultberg debuterade som experimenterande prosaist på 1960-talet men blev uppmärksammad framför allt genom några viktiga 1980-talsverk. Huvudverket Requiem (1985) består av 537 inre monologer, ett myller av samtidiga röster. Alla bärs formmässigt av upprepningsmönster och rytmiska figurer som hänger sig åt irritation, hat och drömmar. Härigenom ges en förtätad bild