platonsk kärlek

platonsk kärlek [-tu:ʹn-], förandligad kärlek, inriktad mot det rätta, det goda och det sköna via deras kroppsliga gestalt, företrädesvis i form av en skön yngling.

I teorin var platonsk kärlek frikopplad från kroppsliga begär; i praktiken bar den ofta en homosexuell biton. Tanken utgår från resonemang i Platons dialog ”Symposion”.

Information om artikeln