poésie pure
poésie pure [pɔezipy:ʹr] (fr., ’ren poesi’), av Paul Valéry 1924 lanserad benämning på lyrik som strävar bort från referenser och närmar sig musiken.
Termen fick spridning genom Henri Bremonds ”Poésie pure” (1926), där författaren hävdade att bönen var lyrikens innersta väsen. Redan i tysk romantik förekom tankar om poesin som ren ordmusik, men den som sökte förverkliga sådana idéer var Mallarmé, följd av Valéry.
Litteraturanvisning
Källangivelse