Under 1700-talets lopp ökade den ryska, preussiska och österrikiska inblandningen i Polens inre affärer, vilket bl.a. resulterade i polska tronföljdskriget. Den inre splittringen vidmakthölls aktivt, särskilt av Katarina II av Ryssland, som ville bibehålla Polen som en svag buffertzon gentemot konkurrerande europeiska stormakter. En turkiskstödd polsk upprorsrörelse mot det ryska förtrycket 1768–72, Bar-konfederationen, gav Ryssland, Preussen och Österrike förevändning att 1772 intervenera enligt en preussisk delningsplan. Preussen under Fredrik II tog Västpreussen med dess ekonomiskt viktiga handelsstäder, Österrike under Maria

(80 av 633 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Klas-Göran Karlsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Polen från delningarna till första världskriget (1772–1914). http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/polen/historia/polen-från-delningarna-till-första-världskriget-1772-1914