preskription
preskription (latin praescriʹptio, av praescriʹbo ’diktera’, ’föreskriva’, ’meddela råd i rättsfrågor’), juridisk term för att en fordran, talan m.m. upphör sedan viss tid förflutit från dess tillkomst eller när särskilda föreskrifter om hur t.ex. fordran ska göras gällande inte har iakttagits.
I brottmål innebär preskription att åtal inte längre kan väckas. Enligt preskriptionslagen av 1981 gäller som huvudregel att bl.a. fordringar upphör tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts genom åtgärder av gäldenären själv eller av borgenären. För fordran mot konsumenter gäller en preskriptionstid på tre år. I vissa fall
Information om artikeln
Källangivelse