prosodi
prosodi (latin prosoʹdia, av grekiska prosōidiʹa, av pros ’till’ och ōidēʹ ’sång’), i antiken den del av ljudläran som beskriver accentuering och längdförhållanden (kvantitet), särskilt i vers.
I en utvecklad metrik bidrar prosodin med analys av en mångfald språkliga element som ger rytm och klang till en text: fördelning av vokaler och konsonanter i ord och grupper av ord (allitteration, assonans, rim etc.), fördelning av betonade och obetonade stavelser (versfötter), avgränsning och pausering mellan versfötterna.
Information om artikeln
Källangivelse