Jølsens fåtaliga, säregna böcker präglas av övergången från det norska 1890-talets senromantik till det tidiga 1900-talets nyrealism. Från det stiliserade, groteska och mörka i romaner som Rikka Gan (1904), Fernanda Mona (1905) och Hollases krønike (1906) skiljer sig novellsamlingen Brukshistorier (1907), som med förankring i Öst-Norges