ratihabition [ra-] (senlatin ratihabiʹtio ’bekräftelse’, av latin raʹtus ’beräknad’, ’fastställd’ och haʹbeo ’ha’, ’hålla’; jämför latin raʹtum haʹbeo ’bekräfta’, ’godkänna’), term inom fullmaktsrätten för det fall att en person företar en rättshandling för annans räkning utan fullmakt, eller rättshandlingen företas av en omyndig, och godkännande därefter sker av huvudmannen respektive förmyndaren.