rikshövitsman
rikshövitsman, senmedeltida ämbete, närmast befälhavare för den nationella armén i situationer när denna stod mot den unionelle kungen; jämför hövitsman.
Rikshövitsmän var bl.a. Engelbrekt 1435 och 1436 och Karl Knutsson (Bonde) 1436–38. Ämbetet stod riksföreståndarskapet nära men hade en mera utpräglat militär karaktär.
Information om artikeln
Källangivelse