L. gjorde sig tidigt bemärkt både som organist och tonsättare och blev känd redan som tonåring, också i Tyskland, t.ex. med sin första symfoni av 16, Klippepastoraler (1911). I dansk musik kom han att inta en starkt isolerad ställning genom sin experimenterande senromantik i Skrjabins efterföljd (fjärde symfonin, Løvfald