Sándor Csoóris tidiga poesi följde den folkliga traditionen, men från 1960-talet fördjupades poesin, och han använde ett friare språk. I dikterna återkom tankar om människans ansvar för historien samt om författarens roll som en intellektuell ledare och folkupplysare. Csoóri deltog aktivt i den ungerska oppositionen mot kommunismens maktmonopol i slutet