Saturnus, symbol ♄, solsystemets näst största planet, berömd för sina vackra ringar. Saturnus är slående lik

(16 av 110 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Uppbyggnad

Saturnus är tydligt avplattad vid polerna till följd av den snabba rotationen. Längst in finns en kärna av sten och metall samt föreningar av kol, kväve, syre och väte. Resten av planeten består nästan uteslutande av väte och helium. Det

(40 av 284 ord)

Ringarna

Den första som såg att Saturnus inte ter sig som en vanlig planet var Galileo Galilei. Från tid till annan kunde Saturnus te sig till exempel som en trippelplanet, en planet omgärdad av en ”hantel” eller en enda planet. Först att identifiera en tämligen flat ring i planetens ekvatorsplan var Christiaan Huygens (1655), och de första observationerna av ringens struktur tillskrivs Jean

(62 av 441 ord)

Satellitsystem

Saturnus har 83 kända månar (2023), varav 53 är namngivna (se tabell vid solsystemet). De flesta är mycket små, endast tretton har en diameter över 50 km. Vart femtonde år, då ringarna syns från kanten och nästan försvinner, är förhållandena goda för att upptäcka nya medlemmar av den inre grupp vars banor börjar vid huvudringarnas ytterkant. Hit hör Atlas, Epimetheus, Janus, Pan, Pandora och Prometheus. Alla månarna i denna grupp tros vara fragment efter tidigare kollisioner.

image/jpeg

Saturnus.

(80 av 847 ord)

Medverkande

  • Björn Davidsson
  • Hans Helander
  • Hans Rickman

Litteraturanvisning

J. Kelly Beatty & A. Chaikin (utgivare), The New Solar System (3:e upplagan 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Saturnus. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/saturnus