seismiʹk (jämför seismo-), delområde inom geofysiken där man framför allt för prospektering och markundersökning utnyttjar reflexion och refraktion (brytning) av elastiska vågor som alstrats i marken på konstgjort sätt. På land framkallas dessa med impulskällor (t.ex. sprängskott) eller med kontinuerliga källor, som sänder en bestämd vågform i marken under några sekunder. Vid havsmätningar används endast impulskällor (t.ex. airgun).

Seismik

(59 av 421 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Dattatray S. Parasnis

Litteraturanvisning

H.N. Al-Sadi, Seismic Exploration ( 1980);
B. Sjögren, Shallow Refraction Seismics ( 1984).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, seismik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/seismik