Sigfrid Wieselgren tillhörde det politiska mittfältet och hade goda kontakter både med hovet och med olika riksdagspartier. Han var chef för Fångvårdsstyrelsen från 1885, ledamot av andra kammaren 1876–87 och av första kammaren från 1888. Sina största insatser gjorde han inom socialpolitiken, främst för nykterhet (utan förbud) och för en