Sinologin hade ursprungligen en filologisk inriktning, men är numera breddad till forskning inom både humaniora och samhällsvetenskap. Exempel på inriktningar är lingvistik och språkvetenskap, kultur- och litteraturhistoria, historia och politiska studier samt samhälls- och kulturanalys. Forskningen baseras främst på material skrivet på kinesiska.