solur, tidgivare där solen eller skuggan som kastas från ett föremål i solen utvisar tiden på dagen.

De äldsta flyttbara soluren bestod av en skiva av trä, sten eller metall, med en skuggkastare (grekiska gnōʹmōn) vinkelrätt däremot, alltså en enkel typ av horisontalur. Under hellenistisk tid (cirka 300 f.Kr.) fick soluren en halvsfärisk urgröpning (grekiska skaʹphē) med

(57 av 396 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Alvar Ellegård
  • Björn Stenholm
Källangivelse
Nationalencyklopedin, solur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/solur