Det bestod vanligen av två genom kedjor förenade stenar, som skulle bäras offentligt runt halsen av den kvinna som gjort sig skyldig till horsbrott och som inte förmådde betala den utdömda bötessumman. Straffet omtalas i Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet, av Olaus Magnus 1555 och i svensk rättspraxis