Steriliseringslagarna av 1934 och 1941 föregicks av utredningar som uppvisar olika aspekter på den tidens syn på människovärde och läkaretik. Lagen 1935 reglerade enbart frivillig sterilisering och när sådan kunde tillåtas. Ett viktigt motiv för att inte släppa steriliseringen fri var att den då skulle kunna användas för privat barnbegränsning. Mellan 1934 och 1941 steriliserades under rashygienisk eller ”eugenisk” indikation utvecklingsstörda eller vad som kallades sinnesslöa. Beslut togs av två läkare eller Medicinalstyrelsen efter att samtycke givits av förmyndare eller

(80 av 663 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Gunnar Broberg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Den svenska steriliseringspolitiken. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sterilisering/den-svenska-steriliseringspolitiken