Efter debut som dixielandmusiker övergick Steve Lacy 1953–57 till ett avantgardistiskt skapande under orkesterledare som Cecil Taylor, Thelonious Monk och Gil Evans. Han framstod som en av den fria jazzens främsta och mest egensinniga solister, bland annat på albumen Soprano Today (1957), Epistrophy (1969) och Solo (1972).