Böjning

Svenskan har till skillnad från närbesläktade språk en fonetiskt varierad böjning såtillvida som ändelserna kan ha olika vokaler: e, a, o, i, som i rad-er, bil-ar, ros-or, bund-it. Flera böjningsändelser kan följa på varandra; bil-ar-na-s, läs-te-s, hög-st-a.

I böjningsläran är de nordiska språkens bestämda slutartikel karakteristisk (hus-et gentemot tyska das Haus, engelska the house) liksom också passivsuffixet läste-s gentemot tyska wurde gelesen, engelska was read). Vissa pronomen har tre kasus: hon, henne, hennes. Annars används utöver grundkasus bara genitiv, som

• Författare:
• Ulf Teleman