I svensk musikhistoria används benämningen framför allt om visor som sjöngs inom 1700-talets och det tidiga 1800-talets borgerliga kretsar. Innehållet var skiftande, man besjöng bl.a. vinet, vänskapen och kärleken, men även satiriska visor förekom. Under större delen av 1700-talet var sällskapsvisorna främst parodivisor, dvs. texterna skrevs till redan kända och