tanna
tanna (arameiska, pluralis tannaūim, ’repeterare’, ’lärare’), tannait, från ca 200 e.Kr. medhjälpare som de amoreiska rabbinerna (se amora) brukade ha i lärohusen både i Palestina och i Babylonien.
Tannaiterna fungerade som levande bokrullar och kunde de muntliga samlingarna utantill, kunde lära ut dem och kunde ur minnet perfekt citera önskade ställen.
Information om artikeln
Källangivelse