Taube [to:b], vittförgrenad tysk-baltisk adelssläkt, under namnformen Tuve känd sedan 1300-talet. Sambandet mellan de olika huvudgrenarna har inte kunnat klarläggas. Översten och lantrådet i Estland Bernt Taube blev svensk friherre 1652 och stamfar för en ännu

(36 av 254 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Hans Gillingstam

Litteraturanvisning

Archiv des uradeligen Geschlechts Taube, sonst Tuve genannt 1–2 ( 1911);
B. Taube, Släkten Taube, förut kallad Tuve ( 1939).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Taube. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/taube