Bruket att använda bokstäver som beteckning för toner har förekommit sedan medeltiden (se notation). De romanska språkens stavelser går tillbaka på Guido från Arezzo och hans solmisation. Användningen av h i stället för b i svenska och andra nordeuropeiska språk, förutom engelskan, beror på att tecknet b durum (=Ƅ) såg