Under sin verksamhet i Stockholm från 1903 till och med 1920-talet betraktades Grut som en av sin generations ledande arkitekter, särskilt känd för idrottsbyggnader och olika slags representationsbyggnader. Gruts huvudarbete är Stockholms stadion (1910–12), vars ringmursliknande uppbyggnad i tegel han lyckades genomdriva mot en ursprunglig idé om en temporär träkonstruktion.