ull, hår från får eller från andra djur, till exempel kanin, kamel och lama, som vid spinning och annan bearbetning får liknande egenskaper som fårull. Grövre djurhår, till exempel nöthår, kallas inte ull. 

Fårull varierar betydligt med avseende på fiberfinlek och fiberlängd, krusighet och glans, beroende dels på fårras, dels på klimat och näringsförhållanden samt på var på fåret ullen suttit. Merinoull är en finfibrig ull (diameter 15–25 μm), 40–120 mm lång, mycket

(74 av 519 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Produktion och handel

Ulltyger har framställts åtminstone sedan 3000-talet f.Kr. (se textilier, Historik). Under medeltiden var fårull en av de stora stapelvarorna i västeuropeisk handel. England var under en stor del av denna period den största och mest betydande leverantören av

(38 av 269 ord)

Ullberedning i äldre tid

Tamfår har hållits i Sverige i cirka 4 000 år, visar arkeologiska fynd från Alvastra. Yllevävnader har påträffats i danska bronsåldersgravar från ca 1800–ca 1500 f.Kr., och i Sverige är den s.k. Gerumsmanteln av ylle daterad till yngre bronsålder. Redskap för ullberedning förekommer först i fynd från folkvandringstiden, varifrån ullsaxen finns belagd.

Genom import av tyska, engelska och spanska får och anläggande av fåravelstationer, schäferier, på 1500-talet ville man i Sverige få fram ullkvaliteter lämpade för de s.k. vantmakeriernas fina, överskurna

(81 av 573 ord)

Medverkande

  • Katarina Ågren
  • Kersti Ullenhag
  • Nils-Bertil Furvik
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ull. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ull