vagantdiktning
vagaʹntdiktning (av latin vaʹgans, genitiv vagaʹntis, ’kringströvande’, av vaʹgor ’ströva omkring’), profan latinsk lyrik som skrevs av kringvandrande studenter eller klerker under 1100- och 1200-talen.
Författarna till dikterna i den viktigaste samlingen av vagantlyrik, Carmina Burana, är till största delen anonyma. Med vagantdiktningen skedde en förnyelse av den latinska lyriken genom en ny ton av livsglädje och erotik. Innehållet i samlingarna av vagantlyrik är annars mycket skiftande: här återfinns både religiösa, politiska och satiriska dikter. Den
Information om artikeln
Källangivelse