venia concionandi
veʹnia concionaʹndi (latin, ’tillåtelse att förkunna’), venia, av biskop givet (tidsbegränsat) skriftligt tillstånd för icke-prästvigd men döpt och konfirmerad kyrkomedlem att på kyrkoherdes kallelse predika vid offentlig gudstjänst i Svenska kyrkan och (sedan 1850-talet även) leda sådan gudstjänst utan nattvard.
Först långt in på 1900-talet började venia ges även åt den som inte avsåg att bli präst. Den som erhållit venia kallas veniaʹt.
Litteraturanvisning
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.