Verneuil-metoden
Verneuil-metoden [vɛrnœʹj-], metod för att åstadkomma kristalltillväxt, utvecklad 1902 av den franske kemisten Auguste Verneuil (1856–1913) för framställning av syntetiska rubiner.
Ett mycket fint pulver med partikeldiameter mindre än 50 μm får falla från en matartratt genom en knallgaslåga där partiklarna smälter. De bildade dropparna träffar den växande enkristallen, som via en grodd är fastsatt på en fotplatta av högeldfast keram. Fotplatta och kristall är ofta placerade i en öppen ugn
Information om artikeln
Källangivelse