villanovakulturen
villanovakulturen [-no:ʹ-], italiensk järnålderskultur ca 900–700 f.Kr., med nuvarande Emilia–Romagna, Toscana och Lazio som utbredningsområde, uppkallad efter byn Villanova ca 8 km öster om Bologna, vid vilken 1853 dess karakteristiska gravfält först upptäcktes.
Det omfattande materialet från Villanova går fram till mitten av 500-talet f.Kr. De äldre gravarna är brandgravar innehållande karakteristiska dubbelkoniska askurnor, oftast i lera men även i brons (jämför protovillanovakulturen). Kärlen bär geometriska ornament och är täckta av en skål eller hjälm av lera eller brons. Till gravgåvorna hör fibulor,
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse