Redan Galilei upptäckte med sin enkla kikare att Vintergatan kan upplösas i ett ofantligt stort antal stjärnor som, var och en för sig, är för svaga att ses med blotta ögat. Alla dessa stjärnor, och alla de som vi ser runtom på himlen, tillhör den avgränsade galaxen Vintergatan. I denna galax ingår solen, omgiven av sina planeter, som en av hundratals miljarder stjärnor. Vintergatan är i sin tur en galax bland ett trettiotal andra i Lokala galaxgruppen och utgör en av

(81 av 945 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Dynamik

Bertil Lindblad var den förste som genom studier av stjärnornas rörelser i solsystemets omgivning kunde visa att Vintergatan roterar kring ett avlägset centrum. Detta centrum ligger i riktning mot stjärnbilden Skytten på ett avstånd av

(35 av 246 ord)

Spiralstruktur

De stora mängderna absorberande stoft i Vintergatans plan skymmer ljuset från bakomliggande stjärnor och gör det mycket svårt att få en överblick över systemets struktur i detalj. Den interstellära gasen däremot, som är koncentrerad till den tunna skivan, sänder ut strålning i form av radiovågor vid vissa bestämda våglängder, och denna strålning absorberas inte av stoftet. Dessa starka så kallade radiolinjer

(61 av 433 ord)

Centrum

Vintergatans centrum ligger på grund av det interstellära stoftet helt skymt för optiska iakttagelser. I optiska våglängder försvagas ljuset från detta område genom absorption och spridning (extinktion) en biljon gånger (30 magnituder). Däremot kan centrum och dess omgivande komponenter observeras vid andra våglängder, såväl kortare som längre än de optiska. I exempelvis K-bandet vid 2,2 μm våglängd i det nära infraröda området är extinktionen endast cirka 15 gånger.

Radiostrålningen från molekyler i det interstellära mediet i Vintergatan visar en stark koncentration av

(82 av 1007 ord)

Medverkande

  • Johan Warell
  • Per Olof Lindblad
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Uppbyggnad. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vintergatan/uppbyggnad