Vladislav Vančura, som avrättades som motståndsman, var en ledande representant för det vänsterorienterade avantgardet. Hans mycket personliga stil kännetecknas av nyskapelser, arkaismer och komplicerad satsbyggnad, till exempel i Pekař Jan Marhoul (’Bagaren Jan Marhoul’, 1924) och Rozmarné léto (’En lekfull sommar’, 1926). Från 1930-talet förstärktes det berättande elementet,