vokalharmoni
vokalharmoni, språklig företeelse som innebär att alla vokaler i ett ord måste överensstämma med avseende på en viss egenskap, t.ex. främre–bakre eller rundning.
Exempelvis gäller i turkiska att alla vokaler i ett ord antingen är främre (i, e, ü, ö) eller bakre (ı, a, u, o). Detta medför att ändelsevokaler anpassas till stammen. I turkiska växlar därför pluraländelsen mellan -ler och
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.