vokoid [-i:ʹd] (av vokal och -oid), talljud som artikulatoriskt kännetecknas av fri luftpassage genom talapparaten och akustiskt av skarpt markerad formantstruktur och (relativt) hög intensitet, dvs. en ljudtyp som beskrivs rent fysiskt utan avseende på den språkliga funktionen; jämför vokal och kontoid.