Växtornamentik utgår från växtformer, ofta blommor och rankor i stiliserad form, som kan upprepas eller varieras obegränsat över en yta. Sedan antiken har akantusblad och palmetter varit vanliga i växtornamentiken, och på medeltiden blev vinrankan vanlig. Jugendstilen utvecklade växtornamentiken från bl.a. gran, näckros och maskros.