F. bröt på 1940-talet igenom som förnyare av operaregin. Hans mål var en ”realistisk musikteater” där allt underordnas den logiska, i minsta detalj genomarbetade dramatiska handlingen, ur vilken det musikaliska föds som en psykologiskt betingad stegring av uttrycket. Som chef för Komische Oper i Östberlin från 1947 gjorde F. ett