P:s expressiva stil präglas av komplicerade rytmiska och metriska strukturer, kontrapunktiska passager och korta motiv, som utgör basen för kompositionens utveckling. Hans produktion omfattar opera (t.ex. Halewijn, 1933) och annan scenisk musik, körverk, lieder, orkesterverk (bl.a. pianokonsert, 1927) samt kammarmusik (t.ex. blåskvintett, 1929).