ättestupa
ättestupa, hög, brant klippa där enligt traditionen orkeslösa åldringar kastades eller kastade sig ner.
Sägner eller påståenden om detta har förekommit i Norden, särskilt talrikt i Västergötland, och möter i en del äldre källor (t.ex. hos Prokopios om herulerna, på 500-talet). Ordet brukar anses introducerat i svenska språket först 1662 genom en översättning av en isländsk saga. Att hästar avlivats på detta sätt är
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse