bräcka
bräcka
1bräck`a verb bräckte bräckt, pres. bräcker
ORDLED: bräck-er
SUBST.: bräckande, bräckning (till 3--5)
1 åstadkomma brott eller bristning på ngt, genom
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
bräcka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/bräcka-(1)