bråka
bråka
1brå`ka verb ~de ~t
ORDLED: bråk-ar
SUBST.: bråkande, bråkning (till 2); bråk (till 1)
1 bete sig störande genom ord el. slag
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
bråka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/bråka-(1)