komma

komma

²komma [kåm`a] verb kom kommit kommen komna, pres. kommer
ORDLED: komm-er
SUBST.: kommande (till 1--3)

1 (förflytta sig och inom kort) vara framme på angiven plats el. (underförstått) i talarens närhet etc.; ibl. med tonvikt på målet, ibl. på själva förflyttningen {→anlända}: ankomst; återkomst; ~ hem; jag kommer med femtåget; ~ i tid; kom med till Paris!; ~ tillbaka; han kommer just från en lektion