mark
mark
1mark subst. ~en ~er [mar`k-]
ORDLED: mark-en
1 landområde i ursprungligt tillstånd ej bebyggt el. odlat {→jord 2, terräng}: han är ofta ute i skog och ~; ströva i ~erna
BET.NYANSER: a) med
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
mark.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/mark-(1)