obönhörlig
obönhörlig
o`bönhörlig adj. ~t
ORDLED: o--bön-hör-lig
• som inte låter sig
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
obönhörlig.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/obönhörlig