träffa
träffa
träff`a verb ~de ~t
ORDLED: träff-ar
SUBST.: träffande; träff (till 1 och 2)
1 slå emot (ngt) på avsedd plats (på) om projektil, slag e.d. {→stöta 1}: skottet ~de inte; en
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
träffa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/träffa