tunga
tunga
1tung`a subst. ~n tungor
ORDLED: tung-an
1 ett muskelfyllt, rörligt organ i munhålan som är säte för smaksinnet och hos människan medverkar vid talet: tungrot; tungrygg; tungspets; kaffet brände på ~n; katten slickade sig med ~n; hon
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tunga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/tunga-(1)