tur
tur
1tur subst. ~en ~er
ORDLED: tur-en
1 kortare (nöjes)resa {SYN. 1tripp}: biltur; cykeltur; fisketur; rundtur; ta en ~ ut på landet
BET.NYANSER: a) ibl. äv. om promenad el. skidutflykt {→turåkning}: turskida; gå en ~ runt
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tur.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/tur-(1)