ösa
ösa
ö`sa verb öste öst, pres. öser
ORDLED: ös-er
SUBST.: ösande, ösning (till 1)
1 (ofta med partikel) förflytta
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
ösa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/ösa