Romantikens drama avlägsnade sig ännu längre från det klassicistiska idealet, först med ”Sturm und Drang”-dramer som t.ex. Goethes ”Götz von Berlichingen” (1774) och Schillers ”Die Räuber” (1782; ”Rövarbandet”), senare med fantasifulla och sagobetonade dramer, däribland Tiecks ”Der gestiefelte Kater” (1789; ”Mästerkatten i stövlar”) och Kleists ”Prinz Friedrich von Homburg” (1821).