Figurdikten var känd i antikens Grekland – Simmias’ dikter i form av ägg och fågelvingar från 200-talet f.Kr. – och i sanskritpoesi men blev populär under karolingisk tid, där Rhabanus Maurus var berömd. Scaliger tog upp typen i sin inflytelserika poetik (1561), och den hörde till det för barockpoesin karakteristiska.